Blogg uppgift V.10
Planerig för veckans uppgift:
Jag ska skriva en kort berättelse om dessa två bilder.
Om jag får skriva själv vad jag tycker dessa bilder föreeställer så skulle det vara att i den första bilden så sitter en fattig pojke i en halvt rutten barn säng. Han bor i ett land med krig och har tappat bort sin familj.
På den andra bilden sitter det ett litet barn i en stor säng och runt om är det fina stiliga glas skulpturer.
Jag tror barnet vill ha leksaker istället för alla fina lampor, sidentyg och vaser.
AAh det var min berättelse om bild ett. Och ni kan väl tänka er hur det såg ut i stadendär det varit ett krig. Jag är inte helt säker men det finns nog ganska många barna som är föräldralösa och som inte har någon stans att bo. Dem kanske inte har sån tur och träffar en kompis som den här killen.
Berättelse 2:
Den oförskämda ungen
Tjejen på mitt dagis var en oförskämd unge. Hon fick exakt vad hon ville och bestämde överallt.
Jag tyckte nästan synd om hon. Hon borde ha så mycket leksaker att hon drunknade i dom tänkte jag.
Mina kompisar eller mina föredetta kompisar såg upp till den där hemska snobben som fick vad hon ville.
Hennes namn var Molly och hennes föräldrar var stenrika.
Jag blev förbannad på henne eftersom hon snodde mina vänner och bestämde mig för att hämnas.
Jag tog alla mina sparpängar och köpte en ultra mega robot på toy'sr us.
Det var ett bra inköp eftersom alla kompisarna kom till mig på dagis.
men efter många dagar när jag varit populär så märkte jag att de inte var kul längre. Jag blev plötsligt jätteglad och tog med roboten hem och högg huvudet av den med kökskniven.
Sen var ja glad ch blev bara fetare när jag åt mer choklad.
Det där gick vell hyfsat och jag hoppas att du läste båda.
Tjoflöjt!
Jag ska skriva en kort berättelse om dessa två bilder.
Om jag får skriva själv vad jag tycker dessa bilder föreeställer så skulle det vara att i den första bilden så sitter en fattig pojke i en halvt rutten barn säng. Han bor i ett land med krig och har tappat bort sin familj.
På den andra bilden sitter det ett litet barn i en stor säng och runt om är det fina stiliga glas skulpturer.
Jag tror barnet vill ha leksaker istället för alla fina lampor, sidentyg och vaser.
Berättelse 1
Den föräldralösa pojken som hittar vänskapen.
Jag hade en svår uppväxt där jag blev av med mina föräldrar redan när jag var 2 år gammal.
Jag hade mörkt och stubbigt hår och gick nästan alltid runt i trasiga kläder.
Jag kunde inget göra när mina föräldrar övergav mig i ett land där det är krig. Jag kände mig så maktlös.
Det ända jag kunde göra var att vänta i huset och svälta.
Eller det var inget hus utan bara ruiner från huset.
Den ända möbel som återstod var min gamla barnsäng som jag ofta tillbringade dagen i.
Efter tre fyra dar i ensamheten gedda jag mig ut i den förfallna staden för att leta reda på hjälp och mat.
Hela tiden hörde man muller från de stora läskiga bomber som soldaterna släppte och kastade mot varandra.
Det var inte många som var två år som lärde sig gå men som tur va hade jag lärt mig det.
Gång på gång såg jag döda kroppar bara ligga där längs vägen.
När det var krig gjorde folk vad som helst för attt överleva.
Överalt sprang panikslagna människor.
När jag som var minst av alla som sprang runt på vägen såg jag en pojk i min ålder som satt på en öltunna och gnagade på en bränd brödbit.
Jag gick sakta fram till pojken och frågade försiktigt varför han satt här.
Han svarade inte bara fortsatte gnaga på brödbiten.
Jag gedde mig inte utan rullade en till tunna intill hans och sedan satte jag mig på den.
den lilla grabben tittade på mig och sa ''Här haru en bit'' Sedan gav han mig en bit av hans svarta bröd och greppade min hand. Jag la min arm över hans axel och tackade snällt.
Efter de så Överlevde vi länge.
Vi letade mat tillsammans och så kom vi på roliga lekar som vi lekte varje dag.
Mullret fortsatte eka i den mörka himmelen men det störde inte oss vi hade lika kul för det.
Den föräldralösa pojken som hittar vänskapen.
Jag hade en svår uppväxt där jag blev av med mina föräldrar redan när jag var 2 år gammal.
Jag hade mörkt och stubbigt hår och gick nästan alltid runt i trasiga kläder.
Jag kunde inget göra när mina föräldrar övergav mig i ett land där det är krig. Jag kände mig så maktlös.
Det ända jag kunde göra var att vänta i huset och svälta.
Eller det var inget hus utan bara ruiner från huset.
Den ända möbel som återstod var min gamla barnsäng som jag ofta tillbringade dagen i.
Efter tre fyra dar i ensamheten gedda jag mig ut i den förfallna staden för att leta reda på hjälp och mat.
Hela tiden hörde man muller från de stora läskiga bomber som soldaterna släppte och kastade mot varandra.
Det var inte många som var två år som lärde sig gå men som tur va hade jag lärt mig det.
Gång på gång såg jag döda kroppar bara ligga där längs vägen.
När det var krig gjorde folk vad som helst för attt överleva.
Överalt sprang panikslagna människor.
När jag som var minst av alla som sprang runt på vägen såg jag en pojk i min ålder som satt på en öltunna och gnagade på en bränd brödbit.
Jag gick sakta fram till pojken och frågade försiktigt varför han satt här.
Han svarade inte bara fortsatte gnaga på brödbiten.
Jag gedde mig inte utan rullade en till tunna intill hans och sedan satte jag mig på den.
den lilla grabben tittade på mig och sa ''Här haru en bit'' Sedan gav han mig en bit av hans svarta bröd och greppade min hand. Jag la min arm över hans axel och tackade snällt.
Efter de så Överlevde vi länge.
Vi letade mat tillsammans och så kom vi på roliga lekar som vi lekte varje dag.
Mullret fortsatte eka i den mörka himmelen men det störde inte oss vi hade lika kul för det.
AAh det var min berättelse om bild ett. Och ni kan väl tänka er hur det såg ut i stadendär det varit ett krig. Jag är inte helt säker men det finns nog ganska många barna som är föräldralösa och som inte har någon stans att bo. Dem kanske inte har sån tur och träffar en kompis som den här killen. Berättelse 2:
Den oförskämda ungen
Tjejen på mitt dagis var en oförskämd unge. Hon fick exakt vad hon ville och bestämde överallt.
Jag tyckte nästan synd om hon. Hon borde ha så mycket leksaker att hon drunknade i dom tänkte jag.
Mina kompisar eller mina föredetta kompisar såg upp till den där hemska snobben som fick vad hon ville.
Hennes namn var Molly och hennes föräldrar var stenrika.
Jag blev förbannad på henne eftersom hon snodde mina vänner och bestämde mig för att hämnas.
Jag tog alla mina sparpängar och köpte en ultra mega robot på toy'sr us.
Det var ett bra inköp eftersom alla kompisarna kom till mig på dagis.
men efter många dagar när jag varit populär så märkte jag att de inte var kul längre. Jag blev plötsligt jätteglad och tog med roboten hem och högg huvudet av den med kökskniven.
Sen var ja glad ch blev bara fetare när jag åt mer choklad.
Det där gick vell hyfsat och jag hoppas att du läste båda.
Tjoflöjt!
Kommentarer
Postat av: emily
Hej Eric! Det var längesen jag kommenterade din blogg, men nu får du en kommentar i alla fall.
Berättelse 1: Din berättelse var lite sorglig. Du fick med killens känslor. Men du kan en tvååring flytta en öltunna, det tyckte jag var lite kul (ta det som en komplimang).
Berättelse 2: HAHA en ultra mega robot på toy'sr us det var lite kul det. Men sen fattade jag inte... Först blev han glad och åt choklad sen högg han huvudet av robboten. Men i alla fall Eric bra bloggat.
Postat av: Anonym
Hej! vad bra din första berättelse var som handlade om pojken som överlevde trots att det var krig! Du beskriver vänskap oerhört fint! Den andra berättelsen var mer rå och hemsk...
Vad tyckte du om uppgiften?
/Eva
Trackback
